Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. medborgarn, plur. ~, best. plur. medborgarna
med|borg·ar·en●person som i rättsligt avseende tillhör en viss stat
dvs. har lagligt skydd av den och lagliga skyldigheter mot den
samh.yrk.JFRcohyponymmedborgarskap
medborgarpliktmedborgarrätthon har länge försökt bli svensk medborgare○ibl. äv. om medlem av annan organisation med eget rättssystemåld.akademisk medborgare○äv. bildligtvärldsmedborgaremedborgare i andens världmedborgare (i ngt)sedan 1746jfr fornsv. mädhborgare ’borgare i samma stad’