Svensk ordbok 2009, webbversion
1
mecka
[
mek
´
a
äv.
mek
`
a
]
substantiv
,
ingen
böjning
,
neutr.
●
plats där ngt i särskilt hög grad utvecklas och blomstrar
Noll
Paris, konstens mecka
ngts mecka
sedan 1965
till
Mekka
, namn på stad i nuvarande Saudiarabien
2
mecka
se
meka