Svensk ordbok 2009, webbversion

1mecka [mek´aäv.mek`a] substantiv, ingen böjning, neutr. ●plats där ngt i sär­skilt hög grad ut­vecklas och blomstrar NollParis, konstens meckangts meckasedan 1965till Mekka, namn på stad i nu­varande Saudi­arabien
2mecka semeka