Svensk ordbok 2009, webbversion

mean´der substantiv ~n meandrar meandr·ar1kraftigt markerad slinga i flodlopp vanligen in­gående i en serie geogr.meanderkröksedan 1787till lat. Mæ´ander, grek. Mai´andros, namn på flod i Mindre Asien 2ornament i form av labyrintliknande band konstvet.SYN.synonymalagreck meanderbårdsedan 1859