Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n meandrar
meandr·ar1kraftigt markerad slinga i flodlopp
vanligen ingående i en serie
geogr.meanderkröksedan 1787till lat. Mæ´ander, grek. Mai´andros, namn på flod i Mindre Asien
2ornament i form av labyrintliknande band
konstvet.SYN.synonymalagreck
meanderbårdsedan 1859