Svensk ordbok 2009, webbversion

match [mat´∫] substantiv ~en ~er match·en●om­gång av tävling som är ett av­slutat helt enl. tävlings­formens regler spel.sport.matchträningboxningsmatchfotbollsmatchen hård matchen jämn matchhemma­laget gjorde en bra matchmatchen slutade o­avgjortdomaren bröt matchen i femte ronden○äv. om an­dra typer av kampförhandlingsmatch○i vissa ut­tryck äv.(svår) upp­gift tentan var ingen match för henneatt byta däck var en enkel matchen match (mellan ngra), en match (med/mot ngn/ngt)matchens lirareselirare sedan 1886av eng. match ’tävling; parti; gifter­mål; make’; besl. med make