Svensk ordbok 2009, webbversion

ma`surbjörk substantiv ~en ~ar masur|­björk·en●en hög­växande björk med vresig ved och med glatta el. hartsprickiga, oftast hängande års­skott och triangulära, långspetsade blad; vanlig på torr mark bot.SYN.synonymvårtbjörk JFRcohyponymglasbjörk masurbjörken når inte upp i fjällensedan 1745