Svensk ordbok 2009, webbversion

1ma´ster substantiv ~n mastrar mastr·ar1ledare för jaktritt jakt.sedan 1896av eng. master ’herre; ledare’; av lat. magis´ter, se magister 2för­laga som är speciellt fram­ställd för mång­faldigande Noll○äv. om originalskiva el. original­bandmasterskivasedan 1967av eng. master (copy) med samma betydelse; av samma urspr. som 1master 1
2ma´ster substantiv, ingen böjning n-genus ●(titel för) person som genom­gått master­utbildning pedag.masterexamensedan trol. 1980-talet