Svensk ordbok 2009, webbversion

maskaro´n substantiv ~en ~er mask·ar·on·en●stiliserat, ofta groteskt karikerat an­sikte om­givet av vegetativa el. abstrakta ornamentformer; anv. (förr) i arkitektur, i (vinjetter i) bokkonst m.m. arkit.konstvet.sedan 1805via fra. av ita. mascherone ’stor mask’; jfr 2mask