Svensk ordbok 2009, webbversion

marty`rgloria substantiv ~n martyrglorior mart·yr|­glori·an●ära som vinns genom o­förskyllt lidande särsk. för ngn över­tygelse psykol.relig.○nu­mera vanligen iron.han vill att man ska tycka synd om honom men martyrglorian passar honom illasedan 1818