Svensk ordbok 2009, webbversion

ma`rtorn substantiv ~en äv. ~et mar|­torn·en●sällan best. f. en tistelliknande strand­växt med blå­gröna, taggiga blad och blåa blommor i täta huvuden bot.SYN.synonymkostertistel JFRcohyponymhavtorn martorn är frid­lyst○äv. om när­besläktade (ofta odlade) artervanligen i sammansättn. alpmartornbollmartornsilvermartornsedan 1867till mar- 1 och 2torn