Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en äv. ~et
mar|torn·en●sällan best. f.
en tistelliknande strandväxt med blågröna, taggiga blad och blåa blommor
i täta huvuden
bot.SYN.synonymkostertistel
JFRcohyponymhavtorn
martorn är fridlyst○äv. om närbesläktade (ofta odlade) artervanligen i sammansättn.
alpmartornbollmartornsilvermartornsedan 1867till mar- 1 och 2torn