Svensk ordbok 2009, webbversion

1marsch [mar´∫] substantiv ~en ~er marsch·en1förflyttning genom takt­fast och regel­bunden gång vanligen av grupp av människor, särsk. militär trupp; ofta som manifestation av ngt slag mil.trafik.marschkängadagsmarschfastemarschfredsmarschilmarschparadmarschprotestmarschsorgeprocessionens marsch genom staden○äv. om större militär förflyttning i all­mänheten armé på marschde allierades marsch mot BerlinMaos långa marsch○äv. i fråga om motorer och motor­drivna färd­medeli sammansättn. normal körning marschhastighet○äv. bildligt om abstrakt avancemanghans snabba marsch mot parti­toppentidningen är på (fram)marschett folk på marsch(på) marsch (ngnstans)sedan 1626av fra. marche med samma betydelse, till marcher ’gå till fots; vandra’ 2typ av musik­stycke med takt­fast rytm, av­passad för militärisk gång urspr. (och ofta än­nu) för blås- och slag­instrument musikmarschmusiksorgmarschnu spelas regementets marschsedan 1669
2marsch [mar´∫] interjektion ●förflyttning genom marsch! mil.sese1marsch 1 av­delning fram­åt marsch!på stället marsch!marsch pannkaka! ge er i­väg!en skämtsamt brysk befallning, särsk. till barn​ och nu marsch pann­kaka i säng! sedan 1679