Svensk ordbok 2009, webbversion
[mar´∫]
substantiv ~en ~er
marsch·en1förflyttning genom taktfast och regelbunden gång
vanligen av grupp av människor, särsk. militär trupp; ofta som manifestation av ngt slag
mil.trafik.marschkängadagsmarschfastemarschfredsmarschilmarschparadmarschprotestmarschsorgeprocessionens marsch genom staden○äv. om större militär förflyttning i allmänheten armé på marschde allierades marsch mot BerlinMaos långa marsch○äv. i fråga om motorer och motordrivna färdmedeli sammansättn.
normal körning
marschhastighet○äv. bildligt om abstrakt avancemanghans snabba marsch mot partitoppentidningen är på (fram)marschett folk på marsch(på) marsch (ngnstans)sedan 1626av fra. marche med samma betydelse, till marcher ’gå till fots; vandra’
2typ av musikstycke med taktfast rytm, avpassad för militärisk gång
urspr. (och ofta ännu) för blås- och slaginstrument
musikmarschmusiksorgmarschnu spelas regementets marschsedan 1669
[mar´∫]
interjektion
●förflyttning genom marsch!
mil.sese1marsch 1
avdelning framåt marsch!på stället marsch!marsch pannkaka!
ge er iväg!en skämtsamt brysk befallning, särsk. till barn
och nu marsch pannkaka i säng!
sedan 1679