Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
marm·orn●typ av hård ådrig kalksten
ofta skimrande i olika nyanser
matrl.marmorbrottmarmorbystmarmorstoddolomitmarmorkolmårdsmarmoren trappa i marmormortlar i polerad marmor(av/i) marmorsedan 1420–50 (i sammansättn. -sten)Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. marmor; via lat. av grek. mar´maros ’stenblock; marmor’, med anslutning till marmai´rein ’glänsa’
Romerska kejsare i marmor.Titel på en avdelning i reseboken Romerska dagar av Viktor Rydberg (1877)