Svensk ordbok 2009, webbversion

mar`mor substantiv ~n marm·orn●typ av hård ådrig kalk­sten ofta skimrande i o­lika nyanser matrl.marmorbrottmarmorbystmarmorstoddolomitmarmorkolmårdsmarmoren trappa i marmormortlar i polerad marmor(av/i) marmorsedan 1420–50 (i sammansättn. -sten)Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. marmor; via lat. av grek. mar´maros ’sten­block; marmor’, med an­slutning till marmai´rein ’glänsa’ Romerska kejsare i marmor.Titel på en avdelning i reseboken Romerska dagar av Viktor Rydberg (1877)