Svensk ordbok 2009, webbversion

markö´r substantiv ~en ~er mark·ör·er●person som an­ger resultat särsk. vid skjutning el. spel spel.sport.yrk.markörgropmarkörspadebiljardmarkör○äv. om person i viss rollsärsk. mil.sårmarkör○äv.tecken för ngt t.ex. i språk­vetenskapliga el. data­tekniska samman­hang bisatsmarkörperspektivmarkörflytta markören till början av rubriken○spec. datatekn.ställ markören i ordet som du vill byta ut och dubbel­klickamarkör (för ngt)sedan 1771av fra. marqueur med samma betydelse; till markera