Svensk ordbok 2009, webbversion

markis [-ki´s] substantiv ~en ~er mark·is·en1(titel för) adels­man av hög rang mellan hertig och greve samh.yrk.markis (av ngt)sedan 1627av fra. marquis med samma betydelse, bildn. till marche ’gräns­land’; besl. med 1mark; jfr markgreve 2sol­skydd av tyg som fälls ner fram­för fönster heminr.markisvävsedan 1779av fra. marquise ’markisinna; sol­skydd’ (an­ledningen till den bildliga bet. är o­känd)