Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ki´s]
substantiv ~en ~er
mark·is·en1(titel för) adelsman av hög rang
mellan hertig och greve
samh.yrk.markis (av ngt)sedan 1627av fra. marquis med samma betydelse, bildn. till marche ’gränsland’; besl. med 1mark; jfr markgreve
2solskydd av tyg som fälls ner framför fönster
heminr.markisvävsedan 1779av fra. marquise ’markisinna; solskydd’ (anledningen till den bildliga bet. är okänd)