Svensk ordbok 2009, webbversion

mar`kgreve substantiv ~n markgrevar mark|­grev·en●(titel för) styres­man över ett gräns­område under medel­tiden histor.samh.yrk.○ibl. äv. som ren heders­titelmarkgreve (av ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. margreve; av ty. Markgraf med samma betydelse; till 1mark i bet. ’gräns­mark’; jfr markis 1