Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n markgrevar
mark|grev·en●(titel för) styresman över ett gränsområde
under medeltiden
histor.samh.yrk.○ibl. äv. som ren hederstitelmarkgreve (av ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. margreve; av ty. Markgraf med samma betydelse; till 1mark i bet. ’gränsmark’; jfr markis 1