Svensk ordbok 2009, webbversion

margina´lränta [marg-äv.marj-] substantiv ~n marginalräntor marg·in·al|­ränt·an●den ränta som en lån­tagare betalar för den sist lånade kronan ofta högre än genomsnittsräntan beroende på minskad kredit­värdighet vid ökad skuld­sättning ekon.○särsk. om den ränta som banker och an­dra kredit­institut får betala vid ökad upp­låning i Riksbankensedan 1990