Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
man·övr·er·ar●ibl. med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.bort, in, ut
utföra styrande rörelse på
fordon, maskin e.d., i avsikt att åstadkomma önskad rörelseriktning el. hastighet
komm.sjö.trafik.manövrera ett fartyghan manövrerade ut fåtöljen på förstubron○äv. bildligtpåverka utvecklingen i önskad riktning
gärna med knep o.d.
landets ledare manövrerade skickligt mellan de omkringliggande stormakternahan lyckades manövrera ut NN och var därmed den ende kandidaten till partiledarpostenmanövrera (in/ut) ngt, manövrera (bort/ut) ngn (från/ur ngt)sedan 1792Subst.:vbid1-239217manövrerande,
vbid2-239217manövrering