Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
mantr·at●(personlig) helig formel
vars uttalande och begrundande antas ha stor betydelse för individens andliga utveckling; i indisk religion
relig.mantran hjälper den mediterande att komma till ro○ofta bildligt om språklig vändning som upprepas som en besvärjelsevalrörelsen dominerades av mantrat ”skola, vård och omsorg”sedan 1912av sanskrit mantra med samma betydelse, urspr. ’medel för tanken’