Svensk ordbok 2009, webbversion

man´tra substantiv ~t ~n mantr·at●(personlig) helig formel vars ut­talande och begrundande an­tas ha stor betydelse för individens andliga ut­veckling; i indisk religion relig.mantran hjälper den mediterande att komma till ro○ofta bildligt om språklig vändning som upp­repas som en besvärjelseval­rörelsen dominerades av mantrat ”skola, vård och omsorg”sedan 1912av sanskrit mantra med samma betydelse, urspr. ’medel för tanken’