Svensk ordbok 2009, webbversion

man`tla verb ~de ~t mantl·ar1klä i mantel mindre brukl.kläd.sesemantel 1 mantla ngnsedan ca 1755till mantel 2ofta perf. part. förse (projektil e.d.) med ytter­hölje tekn.mantlade kulormantla ngtsedan 1893Subst.:vbid1-239115mantlande, vbid2-239115mantling