Svensk ordbok 2009, webbversion
man`tla
verb ~de ~t
mantl·ar1klä i mantel
mindre brukl.kläd.sesemantel 1
mantla ngnsedan ca 1755till mantel
2ofta perf. part.
förse (projektil e.d.) med ytterhölje
tekn.mantlade kulormantla ngtsedan 1893Subst.:vbid1-239115mantlande,
vbid2-239115mantling