Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
mant·ilj·en●ett långt, schalliknande plagg
särsk. anv. i den spanska kulturkretsen
kläd.sedan 1753av fra. mantille med samma betydelse; av spa. mantilla med samma betydelse, diminutiv till manta ’mantel’; jfr mantel
Där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm satt den bedårande lilla Carmencita.Evert Taube, Fritiof och Carmencita (i Ultramarin, 1936)