Svensk ordbok 2009, webbversion

mantil´j substantiv ~en ~er mant·ilj·en●ett långt, schalliknande plagg särsk. anv. i den spanska kultur­kretsen kläd.sedan 1753av fra. mantille med samma betydelse; av spa. mantilla med samma betydelse, diminutiv till manta ’mantel’; jfr mantel Där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm satt den bedårande lilla Carmencita.Evert Taube, Fritiof och Carmencita (i Ultramarin, 1936)