Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n mantlar
mantl·ar1ett stort ärmlöst ytterplagg
avsett att omsluta större delen av kroppen
delvis histor.kläd.mantelfållkröningsmantelpurpurmantel○äv. utan funktion som klädesplaggmatadoren arbetade frenetiskt med mantelnaxla/ta upp ngns (fallna) mantelfortsätta ngns verkurspr. bibl.
han har sedan länge varit landets störste politiker och att axla hans fallna mantel blir inte lätt
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. mantel; ur lat. mantell´um ’kappa; täcke’; jfr mantilj
2omslutande yta
kring ngt, spec. eldrör, projektil, kabel m.m.
särsk. mil., tekn.mat.mil.tekn.kabelmantelkulmantelmanteln till kanonröret○spec. äv. om den buktiga ytan på kon el. cylindermantelyta○äv. (bildligt) om själva värdepapperet till aktie, obligation o.d., till skillnad från kupongarketaktiemantel○äv. om ett hudveck hos vissa lägre djurmanteldjursedan 1746