Svensk ordbok 2009, webbversion

man`tel substantiv ~n mantlar mantl·ar1ett stort ärm­löst ytter­plagg av­sett att om­sluta större delen av kroppen delvis histor.kläd.mantelfållkröningsmantelpurpurmantel○äv. utan funktion som klädes­plaggmatadoren arbetade frenetiskt med mantelnaxla/ta upp ngns (fallna) mantelfort­sätta ngns verkurspr. bibl.​ han har sedan länge varit landets störste politiker och att axla hans fallna mantel blir inte lätt sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. mantel; ur lat. mantell´um ’kappa; täcke’; jfr mantilj 2om­slutande yta kring ngt, spec. eld­rör, projektil, kabel m.m. särsk. mil., tekn.mat.mil.tekn.kabelmantelkulmantelmanteln till kanon­röret○spec. äv. om den buktiga ytan på kon el. cylindermantelyta○äv. (bildligt) om själva värde­papperet till aktie, obligation o.d., till skillnad från kupongarketaktiemantel○äv. om ett hud­veck hos vissa lägre djurmanteldjursedan 1746