Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
man|kön·et●manligt kön
biol.en person av mankön○ngn gång äv.man
el. grupp av män
mest bibl.allt mankön skulle omskäras(av) mankönsedan 1335stadgar utfärdade i Skara av kung Magnus till efterrättelse för alla västgötar (Svenskt Diplomatarium)fornsv. mankyn, -kön