Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
mani·er·ism·en●förkonstlat, stelnat uttryckssätt
särsk. hos konstnär
konstvet.litt.vet.○äv. om en stilriktning som bildar övergång mellan renässansen och barockenen berömd företrädare för manierismen är El Greco○äv. utvidgatspråket är värre än någonsin – manierismen firar triumfer i ändlösa tomgångspassagersedan 1841av fra. manièrisme; till manér