Svensk ordbok 2009, webbversion

manieris´m substantiv ~en ~er mani·er·ism·en●förkonstlat, stelnat uttrycks­sätt särsk. hos konstnär konstvet.litt.vet.○äv. om en stil­riktning som bildar över­gång mellan renässansen och barockenen berömd före­trädare för manierismen är El Greco○äv. ut­vidgatspråket är värre än någon­sin – manierismen firar triumfer i änd­lösa tomgångspassagersedan 1841av fra. manièrisme; till manér