Svensk ordbok 2009, webbversion
man`fall
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
man|fall·et●(svår) förlust av människor
särsk. soldater
af.mil.en blodig strid med stort manfall○äv. försvagatmisslyckande för åtskilliga deltagare
stort manfall på tentansedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. manfal