Svensk ordbok 2009, webbversion

man`fall substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en man|­fall·et●(svår) förlust av människor särsk. soldater af.mil.en blodig strid med stort manfall○äv. försvagatmiss­lyckande för åt­skilliga del­tagare stort manfall på tentansedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. manfal