Svensk ordbok 2009, webbversion

mane´t substantiv ~en ~er man·et·en●typ av havs­levande nässel­djur med cirkel­rund, blå, röd el. gul geléartad kropp, ofta med stark brännförmåga zool.brännmanetskivmanetöronmanethan brände sig på en manetrik före­komst av maneter lär betyda rent vattenen manet kan t.o.m. orsaka bränn­skador, åt­följda av kramp och and­nöd○äv. om liknande nässel­djurvanligen i sammansättn. bägarmanetkubmanetlungmanetringmanetrörmanetsedan 1745trol. urspr. ’havsnässla’, med för­ledet mar-; jfr eng. sea nettle ’typ av manet’ Idag vimlar maneterna för första gången på åratal, de pumpar sig fram lugnt och skonsamt, de hör till samma rederi: AURELIA, de driver som blommor efter en havsbegravning.Tomas Tranströmer, ur Östersjöar (1974)