Svensk ordbok 2009, webbversion
mandorla
[
man
´
-
el.
-dår
`
-, -dår
´
-
]
substantiv
~n mandorlor
mandorl·an
●
mandelformad gloria
relig.
sedan 1872
av ita.
mandorla
med samma betydelse, biform till
mandola
’mandel’; jfr
mandel