Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
man·dom·en1uppnådd könsmognad
för ung man
psykol.det verkar som om han ständigt måste bevisa sin mandom○äv.tapperhet
mindre brukl.sedan 1345stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. mandomber ’manlighet; duglighet; bragd; mänsklig gestalt’; till 1man och 1dom
2(antagen) mänsklig gestalt
åld.relig.i många religioner tar den osynlige guden mandom och får mänsklig gestaltsedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserMandom, mod och morska män finns i gamla Sverige än.Richard Dybeck, inledningsraderna till Folkmarsch från Orsa (1848); fjärde ordet citeras numera vanl. i formen ”morske”