Svensk ordbok 2009, webbversion
[man`-äv.man´-]
substantiv ~n mandlar
mandl·ar1en platt, oval och gropig fruktkärna
som äts naturell el. används (skalad och mald) för smaksättning av bakverk m.m.
form.kokk.mandelträdbittermandelkrakmandelsötmandelden som får mandeln i julgröten blir gift nästa år○äv. om motsvarande träd○äv. bildligt om långsträckta, ovala former, särsk. vissa mineralformeri sammansättn.
mandelstenmandelögdsedan ca 1430Själens tröstfornsv. mandol, mandel; av ty. Mandel med samma betydelse; av medeltidslat. aman´dula, ombildn. av lat. amyg´dala ’mandelträd’
2tonsill
med.halsmandeloperera bort mandlarnasedan 1712