Svensk ordbok 2009, webbversion

mak`tspråk substantiv ~et makt|­språk·et1befallningar från makt­havare ofta inne­hållande hot samh.folket i en demokrati kan inte regeras med maktspråknär argumenten tröt över­gick han till att tala maktspråksedan 17462språk­bruk som är hjälp­medel för makt­utövning genom att skapa underlägsenhets­känslor e.d.; enl. vissa samhälls­debattörer språkvet.i byråkraternas maktspråk heter det inte ”betala” utan ”bestrida kostnaderna för”(på) maktspråksedan 1794