Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
makt|språk·et1befallningar från makthavare
ofta innehållande hot
samh.folket i en demokrati kan inte regeras med maktspråknär argumenten tröt övergick han till att tala maktspråksedan 17462språkbruk som är hjälpmedel för maktutövning
genom att skapa underlägsenhetskänslor e.d.; enl. vissa samhällsdebattörer
språkvet.i byråkraternas maktspråk heter det inte ”betala” utan ”bestrida kostnaderna för”(på) maktspråksedan 1794