Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
makrill·en●en snabbsimmande stimfisk som har vita buksidor och grönaktig rygg med svarta, vågiga tvärband
en av de kommersiellt viktigaste fiskarterna i Nordatlanten
zool.makrilldörjmakrillstimrökt makrillsedan 1618av nederl. makreel med samma betydelse; ev. samma ord som äldre nederl. makerele, fornfra. maquerel ’kopplare’ (efter makrillens snabba jakt efter sill)
Och detta är sommarn: Färsk makrill. Färsk makrill. Till morgon. Till middag. Till kväll. Och detta är vintern: Salt makrill. Salt makrill. Till morgon. Till middag. Till kväll.Ebba Lindqvist, Sommar och vinter (i Fiskläge, 1939)