Svensk ordbok 2009, webbversion

mak´rill substantiv ~en ~ar makrill·en●en snabbsimmande stim­fisk som har vita buksidor och grönaktig rygg med svarta, vågiga tvärband en av de kommersiellt viktigaste fisk­arterna i Nordatlanten zool.makrilldörjmakrillstimrökt makrillsedan 1618av nederl. makreel med samma betydelse; ev. samma ord som äldre nederl. makerele, fornfra. maquerel ’kopplare’ (efter makrillens snabba jakt efter sill) Och detta är sommarn: Färsk makrill. Färsk makrill. Till morgon. Till middag. Till kväll. Och detta är vintern: Salt makrill. Salt makrill. Till morgon. Till middag. Till kväll.Ebba Lindqvist, Sommar och vinter (i Fiskläge, 1939)