Svensk ordbok 2009, webbversion

maj`greve substantiv ~n majgrevar maj|­grev·en●huvud­person i ett folkligt upp­tåg i sam­band med majfirande ut­styrd med blomster­kransar och löv mest histor.yrk.vintergreven med följe blev all­tid besegrad av majgreven och hans skarasedan senare hälften av 1400-taletSkrå-Ordningarfornsv. mäiegreve; till maj och maja