Svensk ordbok 2009, webbversion

mainstream [mäj´nstrimlångt i] substantiv, ingen böjning, n-genus main|­stream●ton­givande, traditionell riktning i mots. till mer experimenterande riktningar allmän kulturallmän värderingmainstreamfilmmainstreamjazz○ofta i adjektivisk an­vändningrepertoaren var mest mainstreamsedan åtm. 1960-talet (om jazz­musik)av eng. mainstream med samma betydelse