Svensk ordbok 2009, webbversion
ma
`
gra
verb
~de ~t
magr·ar
●
bli smalare
om person; både som resultat av bantning och av matbrist
fysiol.
hon hade magrat tio kilo
magra (MÅTT)
sedan 1738
till
1
mager
Subst.:
vbid1-237649
magrande
,
vbid2-237649
magring