Svensk ordbok 2009, webbversion

magnitud [maŋnitu´d] substantiv ~en ~er magn·itud·en●mått på en stjärnas ljus­styrka astron.geol.○äv.mått på en jord­bävnings styrka jord­bävningen hade magnituden 7,1 på Richterskalanmagnituden (för ngt)sedan 1930av lat. magnitu´do ’storlek; om­fång; styrka’