Svensk ordbok 2009, webbversion
magnitud
[maŋnitu´d]
substantiv ~en ~er
magn·itud·en●mått på en stjärnas ljusstyrka
astron.geol.○äv.mått på en jordbävnings styrka
jordbävningen hade magnituden 7,1 på Richterskalanmagnituden (för ngt)sedan 1930av lat. magnitu´do ’storlek; omfång; styrka’