Svensk ordbok 2009, webbversion
[maŋnifisen´s]
substantiv ~en
magni·fic·ens·en●pompöst uppträdande
psykol.presidenten gjorde entré under stor magnificens○äv. i en tilltalsfras till rektor med titeln ”rector magnificus” (särsk. i Uppsala)Ers magnificenssedan 1887via fra. av lat. magnificen´tia ’höghet; präktighet’; till magnifik