Svensk ordbok 2009, webbversion
[maŋne`t-]
substantiv ~n äv. vard. magnetsvävarn, plur. ~, best. plur. magnetsvävarna
magn·et|sväv·ar·en●tåg som drivs framåt (centimeterhögt) över en betongbalk av ett starkt magnetfält
som vandrar i kablar i balken och drar farkosten med sig
trafik.magnetsvävaren kan komma upp i en toppfart på över 500 kilometer i timmensedan ca 1980