Svensk ordbok 2009, webbversion
magnetröntgen
[maŋne`t-]
substantiv,
best. f. ~, n-genus
magn·et|röntg·en●en radiologisk metod som möjliggör framtagning av bilder som visar snitt genom kroppen (i valfria plan)
och som används vid diagnostisering av bl.a. sjukdomar i hjärnan och ryggmärgen
instr.med.sedan 1991