Svensk ordbok 2009, webbversion

magnetröntgen [maŋne`t-] substantiv, best. f. ~, n-genus magn·et|­röntg·en●en radiologisk metod som möjlig­gör fram­tagning av bilder som visar snitt genom kroppen (i val­fria plan) och som an­vänds vid diagnostisering av bl.a. sjukdomar i hjärnan och rygg­märgen instr.med.sedan 1991