Svensk ordbok 2009, webbversion
magnetron
[
maŋnetrå
´
n
]
substantiv
~en ~er
magne·tron·en
●
typ av elektronrör som alstrar mycket kortvågig strålning
eltekn.
sedan åtm. ca 1940
till
magnet
och grek.
-tron
, ändelse som betecknar redskap, verktyg