Svensk ordbok 2009, webbversion
magnetofon
[
maŋnetofå
´
n
]
substantiv
~en ~er
magn·eto·fon·en
●
bandspelare där ljudet spelas in på magnetband
åld.; delvis histor.
radiotekn.
sedan 1951
till
magnet
och grek.
phone
´
’ljud’