Svensk ordbok 2009, webbversion

magnetisör [maŋnetisö´r] substantiv ~en ~er magn·et·is·ör·en●person som sade sig ut­nyttja en kraft som an­sågs genom­strömma hela universum och på­verka den mänskliga organismen; med hypnos som behandlings­metod histor.yrk.sedan 1792