Svensk ordbok 2009, webbversion
[maŋnetis´m]
substantiv ~en
magn·et·ism·en1förmåga (hos metallkropp) att dra till sig föremål av järn
el. vissa andra metaller
fys.psykol.○ngn gång äv. bildligtstark personlig utstrålning
hans nästan kusliga magnetismsedan 17272typ av hypnotism
mest histor.psykol.på 1700-talet använde man magnetism för att bota sjukdomaranimal magnetismhypnotism genom beröringhistor.sedan 1815