Svensk ordbok 2009, webbversion

mad substantiv ~en ~er mad·en●sank äng vanligen in­till vatten­drag geogr.sedan 1268öppet brev utfärdat av abbot Nils i Nydala om ägobyten (Svenskt Diplomatarium)fornsv. maþ; gemens. germ. ord, ev. besl. med meja