Svensk ordbok 2009, webbversion

mackabé substantiv ~n ~er mackabé·er●med­lem av en judisk präst­släkt som härskade i Palestina på 100-talet f.Kr. histor.land.yrk.mackabeerböckernasedan 1541till Judas Mackabaios, namn på judarnas ledare i ett krig mot syrierna (d. 161 f.Kr.)