Svensk ordbok 2009, webbversion
mackabé
substantiv ~n ~er
mackabé·er●medlem av en judisk prästsläkt som härskade i Palestina
på 100-talet f.Kr.
histor.land.yrk.mackabeerböckernasedan 1541till Judas Mackabaios, namn på judarnas ledare i ett krig mot syrierna (d. 161 f.Kr.)