Svensk ordbok 2009, webbversion

lö`sdrivare substantiv ~n äv. vard. lösdrivarn, plur. ~, best. plur. lösdrivarna lös|­driv·ar·en●person som saknar och und­viker att söka ordnat arbete och vanligen fast bo­stad särsk. i jur. samman­hang; åld.arb.jur.yrk.lösdrivarlagenlösdrivare riskerade tidigare att dömas till tvångs­arbetesedan 1577