Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. lösdrivarn, plur. ~, best. plur. lösdrivarna
lös|driv·ar·en●person som saknar och undviker att söka ordnat arbete
och vanligen fast bostad
särsk. i jur. sammanhang; åld.arb.jur.yrk.lösdrivarlagenlösdrivare riskerade tidigare att dömas till tvångsarbetesedan 1577