Svensk ordbok 2009, webbversion

lö`pare substantiv ~n äv. vard. löparn, plur. ~, best. plur. löparna löp·ar·en1idrottare som ägnar sig åt löpning ibl. i mots. till kastare och hoppare sport.yrk.löparskohäcklöparelångdistanslöparemaratonlöparestafettlöparelöparna gick in i sista kurvan○äv. om person som kan skickas (till fots) för att ut­rätta ärenden, t.ex. över­lämna budskapmest histor.sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. löpare ’varelse som löper’ 2lång­smal prydnadsduk heminr.bordslöparejullöparesedan 19223en schack­pjäs som rör sig diagonalt ett el. flera steg spel.löpardragoffra löparensedan ca 1755efter ty. Läufer med samma betydelse 4rörlig del i vissa maskiner spec. om den roterande stenen i kvarn geol.maskin.SYN.synonymlöpsten 2 ○äv.sten som genom rotation an­ses ha svarvat ut håligheten i jätte­gryta sedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)5löp­sten byggn.tekn.JFRcohyponymbindare 3 sedan 1834