Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. löparn, plur. ~, best. plur. löparna
löp·ar·en1idrottare som ägnar sig åt löpning
ibl. i mots. till kastare och hoppare
sport.yrk.löparskohäcklöparelångdistanslöparemaratonlöparestafettlöparelöparna gick in i sista kurvan○äv. om person som kan skickas (till fots) för att uträtta ärenden, t.ex. överlämna budskapmest histor.sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. löpare ’varelse som löper’
2långsmal prydnadsduk
heminr.bordslöparejullöparesedan 19223en schackpjäs som rör sig diagonalt
ett el. flera steg
spel.löpardragoffra löparensedan ca 1755efter ty. Läufer med samma betydelse
4rörlig del i vissa maskiner
spec. om den roterande stenen i kvarn
geol.maskin.SYN.synonymlöpsten 2
○äv.sten som genom rotation anses ha svarvat ut håligheten i jättegryta
sedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)5löpsten
byggn.tekn.JFRcohyponymbindare 3
sedan 1834