Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. löntagarn, plur. ~, best. plur. löntagarna
lön|tag·ar·en●person som har avlönad anställning
vanligen som sammanfattande benämning på arbetare och tjänstemän; i mots. till kapitalägare men ibl. äv. till högre chefer
arb.samh.yrk.löntagarorganisationskattelättnader för vanliga löntagaretillvarata löntagarnas intressensedan 1752