Svensk ordbok 2009, webbversion

lö`ntagare substantiv ~n äv. vard. löntagarn, plur. ~, best. plur. löntagarna lön|­tag·ar·en●person som har av­lönad an­ställning vanligen som samman­fattande benämning på arbetare och tjänste­män; i mots. till kapital­ägare men ibl. äv. till högre chefer arb.samh.yrk.löntagarorganisationskatte­lättnader för vanliga löntagaretillvara­ta löntagarnas intressensedan 1752