Svensk ordbok 2009, webbversion

lö`na verb ~de ~t lön·ar1ge (ekonomisk) ersättning särsk. som tack för mer till­fällig tjänst arb.komm.kungen lönade dem väl för deras trohet○äv. i fråga om an­dra ut­tryck för (brist på) erkänslapubliken lönade henne med hjärtliga applåderhan lönade gott med ontlöna ngn (för ngt) (med ngt), löna ngt (med ngt)sedan 1000-taletrunristat bronsspänne, Skabersjö, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)runform launat (perf. part.), fornsv. löna; till lön 2ut­göra eller ge rimligt ut­byte som ersättning för om abstrakta förhållanden ngt åld.arb.det lönar mödan att försökavad lönar det att grubbla?löna ngtsedan 1636Subst.:lönande; lön