Svensk ordbok 2009, webbversion

lögnare [löŋ`n-] substantiv ~n äv. vard. lögnarn, plur. ~, best. plur. lögnarna lögn·ar·en●lögnaktig person psykol.yrk.lustlögnareen förhärdad lögnaresedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. lyghnare