Svensk ordbok 2009, webbversion
lång
`
halm
substantiv
~en
lång|halm·en
●
halm med obrutna strån
bl.a. till taktäckning
jordbr.
(vara) som ler och långhalm
se
ler
sedan mitten av 1300-talet
Konung Magnus Erikssons Landslag
fornsv.
langhalmber