Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
lång|fre·dag·en●vanligen best. f. sing.
fredagen som föregår påskaftonen
och som utgör en stor kristen helgdag till åminnelse av korsfästelsen av Jesus
relig.tid.på långfredagen var alla biograferna stängda(på/under) långfredagensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. langa freadagher