Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
läsk·ar1ofta refl.
släcka törsten hos
ngn (el. kroppsdel); om person
kokk.vi måste läska strupenläska sig med ett glas saft○äv. om dryck e.d.ofta pres. part.
en läskande fruktdet läskar med isteläska ngt, läska ngn (med ngt)sedan 1640av lågty. leschen ’släcka’; av ovisst urspr.
2torka (papper med färsk bläckskrift) med läskpapper
mest histor.bok.läska ngtsedan 19103rengöra
eldvapens lopp; från olja, krutsmuts o.d.
mil.läska ngtsedan 1644Subst.:vbid1-235722läskande,
vbid2-235722läskning